Ahlgrens bilar till frukost..
Jag svarar självklart ja! Min underbara 7-åriga pojke fortsätter och nu lyser ögonen på honom: ”Skulle vi få det flera gånger om dagen då”. Jag svarar lugnt ja igen och nu är han riktigt exalterad. ”Vaddå, skulle vi få det frukost, lunch och hela tiden, hela dagen?” Jag svarar att tänderna och magen kanske måste vila lite men om det var det nyttigaste som fanns i hela världen så skulle han absolut få det varje dag. Han ler och försvinner in i sin egen värld. Troligtvis fantiserar han om hur det serveras Ahlgrens bilar på tallriken med en bit mörk choklad till när det är dags för frukost. Tur att det inte är så.
Hur ska jag då prata med barnen om det här med godis till ett exempel? Det är en fin balansgång och det är helt omöjligt för mig att veta om sättet vi gör det här på är rätt eller fel. I princip har vi valt att bara vara tydliga, öppna och försöka att inte dramatisera eller göra så stor sak av vi inte äter godis i vår familj. Jag är alltid ärlig och rak när barnen frågar om vad som är nyttigt eller vad som inte är nyttigt, samtidigt poängterar jag för barnen att det inte är farligt att äta onyttigt godis ibland. När barnen frågar efter godis så berättar jag att vi gör annorlunda i vår familj jämfört med de flesta andra familjer. Det betyder inte att alla andra familjer gör dåligt utan att vi ibland kanske vet lite mer om att godis inte är så bra för kroppen. Vidare säger vi ofta att vi ska välja mat som gör oss starka och friska och framhåller hur fantastiska vi är i vår familj som gör det så ofta.
Det är inte så att våra barn inte får sötsaker eller godis. När vi är bortbjudna säger vi exempelvis inte nej till efterrätt men vi brukar ibland limitera intaget av sötsaker även om andra kanske tittar lite snett på oss. Sedan bakar vi mycket hemma, gör chokladsås med frukt, egen glass eller popcorn och myser med det. Vi är en riktig fikafamilj!
Vi köper aldrig godis till våra barn. Vi har aldrig gjort det och troligtvis är det därför som barnen inte ens frågar efter godis. De får godis vid kalas och då får de såklart äta av det när det kommer hem eller dagen efter. Det är ganska komiskt för de är superexalterade när de väl ska börja äta eftersom de tror att de tycker att godis är det godaste som finns. Men sedan blir de ofta ganska tysta när de väl börjar äta. I de allra flesta fallen spottar de ut godiset och säger ”jag tycker inte om den här” och ganska snabbt brukar de vilja ”spara” det i skafferiet… tills jag slänger det några veckor senare. Det här kommer säkert att ändras när de följer med kompisarna till affären med egna pengar men så länge vi kan försöker vi limitera deras intag av godis.
Faktum är att godis, kakor, läsk och bullar är något som vi måste lära oss att tycka om. För varje gång ett barn smakar något av det så faller det mer och mer barnet i smaken och de kan för varje gång de äter det, äta mer av det. Förutom att godis innehåller socker så finns det också en mängd andra ämnen som inte tillför kroppen någon som helst näring och som jag tror till och med i vissa fall är skadliga för kroppen.
Vi kommer att fortsätta parera godisfällorna och hoppas att det bär flera år framåt. Jag är i alla fall säker på att våra barn i framtiden kommer att vara stolta och glada åt det beslutet!
/C